Misslyckad måndag för Millis

Vet inte riktigt hur jag ska känna mig idag om jag ska vara ärlig och ärlighet är ju bra… Jag brukar inte vara den som får för mig och inbillar mig saker känslomässigt, är väl snarare dragen mer åt det cyniska förhållningssättet tyvärr. Därför kändes det så himla bra inför fredagens dejt, att jag verkligen tillät mig själv att känna och vara spänd och nervös av förväntan. Jag kände mig helt enkelt väldigt säker på att mitt intresse för A faktiskt var ”på riktigt”. Dock blev dejten en stor, fet antiklimax på veckans spänning. Direkt jag kom hem till honom och mötte honom i hallen kände jag bara att nej, nej, nej, vad har jag nu gjort…! Det kändes som om jag bara ville att en grop i marken skulle uppenbara sig som jag kunde få försvinna ner i. Det värsta av allt var ju att han verkligen var så glad för att jag var där och jag bara kände mig som en isstod. Han hann knappt öppna munnen innan jag direkt sa att det inte skulle funka, att jag inte visste vad jag trodde att jag känt, men att jag uppenbarligen hade haft väldigt fel. Ni kan ju bara haja omfattningen av hur pinsamt det blev. Som tur är har vi ju känt varandra i så pass många år att vi kunde snacka om det ordentligt och jag blev kvar där i 3 timmar så kvällen blev ändå trevlig, men inte alls som varken han eller jag kanske hade föreställt oss om vi hade blivit tillfrågade i onsdags. Jag tyckte det kändes bra när jag åkte därifrån i fredags och jag hoppas innerligen att vi kan fortsätta vara vänner. Det kändes så i fredags i alla fall, men vem vet hur han känner när han får fundera mer på saken. Då kanske han tycker att jag är världens bitch eller nåt… Blää, vilken jävla loser jag är när det kommer till ”matters of the heart”. Vi sa att vi skulle hålla kontakten i alla fall, man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Jag kan ju vara trögstartad ibland också… Kan dock inte hjälpa att jag känner mig lite misslyckad. Varför är det så himla svårt för mig att träffa någon? För det är ju oftast inte svårt just det där att träffa på någon, men sen att klara av att öppna upp sig och släppa in dem… det är ett värre problem för mig. Jag har inte blivit sviken eller illa behandlad av någon gammal pojkvän heller, så det är inget sånt som spökar. Hade nästan önskat att det vore så, då hade man åtminstone något konkret att jobba med. Nu känns det mer som att jag varit singel så himla länge och klarar mig så bra att jag inte vill börja göra kompromisser med min livsstil och att det helt enkelt är enklare att vara själv än att försöka kompromissa.. Men med den inställningen lär jag få leva ensam resten av mitt liv. Blää, ingen höjdarmåndag för mig som ni kanske märker.

Annars har helgen varit rätt lugn. Golfrunda med syrran på lördagen. G var med och gick som sällskap också, hon hade inget för sig och tyckte det kunde vara skönt med frisk luft. När vi tog pausfika efter nionde hålet satt vi och snackade med några av brorsans kompisar som gick i bollen efter oss och det blev värsta kampanjen för att få G att hoppa på golfkurs nästa vår. Hon verkar inte helt omöjlig faktiskt… Vore trevligt med lite fler kompisar som börjar tycker jag.
Kvällen spenderades med jobb på golfrestaurangen. Blev ganska mycket folk så det var lite stressigt ett tag, men det är bara kul tycker jag. Är ju så annorlunda mot mitt vanliga jobb så det är skönt att bryta av med serveringsjobbet någon gång ibland. Var faktiskt lite vemodigt där ett tag. Det är flera bland personalen som varit där så många år som ska sluta, det har helt enkelt skurit sig mellan dem och köksmästaren. Det är så himla synd, det här stället har varit mitt stamställe varje sommar i 11 säsonger nu och många av de som nu slutat har varit med nästan hela den tiden. Känns som slutet på en epok, nästa sommar kommer inte att vara densamma om det blir nytt, okänt folk som tar över. Slut på extrajobbandet dessutom eftersom min syssling också sagt upp sig och söker annat jobb. Har varit så himla perfekt med lite extrajobb nu och då och dryga ut semesterkassan med. M är dessutom den bästa restaurangchefen de någonsin haft, så det blir en stor förlust för stämningen.

Igår var jag en sväng till syrran och hennes familj. Behövde få min lilla dos av systersönerna mina. De höll dock på med storstädning hemma så jag stannade inte så länge. Hade dessutom tänkt mig upp till rangen och träna lite så jag ville inte bli så sen, hade ju en färja att passa också. Blev sedan så himla spelsugen när jag stod och tränade så jag gick ut på korthålsbanan själv och spelade ca 2 timmar. Gick so, so, men det var kul ändå. Blir nog hemfärd till ön kommande helg också, men sen stannar jag i Stockholm några veckor. Är lite fester på g som jag inte vill missa.

Nu ska jag och mina arbetskompisar gå och käka lunch, tjingeling.