What´s up?

Jag kom på en crazy idé idag; Tänk om jag skulle ta och blogga lite kanske! ;-) Skämt åsido, det har varit så galet mycket på sistone och då är den här sidan det första som prioriteras ner. Dels är jag ju rätt trött på Bloggers tjänst, skulle egentligen vilja ha en ”riktig” sida, men eftersom jag varit utan uppkoppling hemma har det liksom varit ett ganska ok alternativ att ha för att man ska kunna slänga iväg en smygblogg på jobbet lite nu och då. Nu har jag faktiskt beställt bredband hem (jo, det ÄR sant), men min vana trogen att skjuta upp saker så har jag inte kommit till skott att installera det ännu. Men vilken dag som helst nu :-)

Det har hänt alldeles för mycket sedan jag skrev något här sedan sist för att jag ens ska orka försöka mig på någon slags sammanfattning. Kort sagt kan man säga: mycket jobb, väntan på nya möblerna till lägenheten (alla har INTE kommit än) och nytt fokus på viktminskningsprojektet. Det sistnämnda vill jag nog kanske skriva lite om i alla fall. Några av er (kära forumvänner) känner ju redan till att jag tog mig i kragen och gjorde en omstart i slutet av februari. Det har gått väldigt bra sedan dess och jag är idag cirka 8 kg lättare än för 11 veckor sedan. Jag räknar varken points eller kalorier helt slaviskt, men försöker göra någon slags överslagsräkning för hela dagen för att ha ett hum om hur dagen slutat. Jag tittar mer på vad jag sätter på tallriken och använder tallriksmodellen som ett riktmått. Dessutom har jag ökat motionsdosen rätt så markant utan att för den sakens skull ha börjat hårdträna. Jag ska ju gå ner i runda slängar 35 kg och det kan vara bra att ha ett extra ess i ärmen för när det börjar stagnera lite. Hittills har jag istället kört hårt på vanlig, hederlig vardagsmotion. Cykla till och från jobbet (2 mil om dagen) och mycket promenader, både långa och korta sådana. Sen har det ju blivit en hel del golf också och säsongen är ju långt ifrån slut så mer hinner det bli. Den riktiga hårdträningen får vänta till hösten när jag dels fått upp min kondition i bättre form och när det inte längre är så mysigt att motionera utomhus. Har även tänkt börja simma i höst. Jag kommer säkert att avrapportera lite med jämna mellanrum om mitt projekt här, men det är inte tänkt att detta ska bli någon viktminskningssajt.

Jag har hittat en ny favoritsajt också, det måste jag så klart tipsa alla om. http://matsstrandberg.blogg.se/ är adressen och för er som inte känner till Mats Strandberg måste jag verkligen råda er till att söka upp sidan omedelbums. Själv köpte jag hans första bok Jaktsäsong förra veckan och i fredags när jag kom från jobbet blev jag liggande på soffan och sträckläste ut boken, tog inte ens paus för att fixa middag. Alla ni som gillar t ex Marian Keys och Sex and the City kommer också att gilla boken. Själv upptäckte jag Mats när jag läste hans krönikor i Aftonbladet. Någon som gillar Buffy lika mycket som jag gör (och nej, alla ni som inte sett Buffy, det är INTE ett barnprogram, utan en serie med den förmodligen smartaste dialogen nånsin) bara måste ju vara en reko snubbe tänkte jag. Nu är även hans krönikor ett absolut måste. Så som sagt, ni som ännu inte upptäckt honom har gått miste om något, rätta genast till det :-) Ett stort plus för att han också ofta svarar på de kommentarer man lämnar på hans sida och verkar vara en genomsnäll och laidback kille. Ett ypperligt exempel på att man inte behöver låta nyvunnen kändisstatus gå en till huvudet, finns nog många som borde anamma Mats exempel. Okej, slut på hyllandet för denna gång! :-)

Tror att det får räcka så här för denna gång, sitter ju faktiskt på jobbet just nu och tanken är ju att jag ska jobba lite också när jag är här *hehe*. Ha det gott!

Shoppinggalen

Det är ju sååå mycket nytt jag vill ha nu när jag gjort om hemma. Även om det inte är helt klart, tapeterna sätts upp nästa vecka när svågern kommer över, så börjar jag ju ändå få en viss idé över hur jag vill ha det och då suger det minsann i shoppingtarmen. Har hunnit med att köpa nytt köksbord och en byrå till hallen. Lite annat smått och gott slank med av bara farten. Har även mina ögon på ett jättefint vitrinskåp till köket som jag sett på Stalands. Måste dock vänta på lönen innan jag kan beställa det. Självklart var det ju hysteriska leveranstider på grejerna som jag redan köpt. Köksbordet kommer om 3 veckor ca och byrån levereras först i slutet av april!! Nu vill man ju liksom bara få det klart. Möblerna i vardagsrummet står fortfarande lite provisoriskt, t ex står sängen mitt på golvet i princip, men det är för att det ska tapetseras en vägg där så den får stå så tills det är klart.

För att jag ska få stilla mitt shoppingbehov lite skall jag dock iväg på en liten turné igen. Först blir det en avstickare till Gustavsbergs fabriksbutik. Ska se om jag hittar lite nya grejer till kök och hem där, kanske några nya fina ljuslyktor bl a. Har också mina ögon på Rörstrands Hanna-muggar som jag verkligen gillar så jag hoppas de finns där ute till något reducerat pris. Kanske blir en liten avstickare till butiken med Orrefors- och Kosta Boda-produkter också på samma gång. Skulle vilja köpa på mig lite fler vinglas i Chateau-serien som jag har sedan tidigare. Sen ska vi till upphetsande Bauhaus *haha*. Måste köpa lite fler kabelkanaler så jag kan bli klar med det någon gång. Sen är det IKEA som gäller!! Vet inte riktigt om jag ska ha något specifikt därifrån just nu, men det är alltid kul att bli lite inspirerad. Behöver i och för sig några hyllor till köket, men vet inte riktigt hur jag ska fixa i ordning min lilla hörna vid spisen ännu och behöver nog fundera lite till på det så mikron får stå kvar på en stol så länge...

Inte förrän man verkligen gjort sig av med allt man inte gillar, en del har jag slängt och en del har jag sålt, så inser man hur tomt det kan bli i en lägenhet. Det ekar som i värsta stora magasinet hemma hos mig just nu. Är ingenting upphängt på väggar, inga mattor på golven någonstans så det är inte så konstigt, men det är en underlig känsla att inte riktigt trivas hemma i sin egen lägenhet. Så viktiga alla de grejer man har hemma som gör det mysigt och hemma är egentligen. Problemet för mig är att jag nu känner att eftersom jag gör om så radikalt så är det rätt mycket av mina gamla grejer som jag inte vill ha längre. Sånt som t ex ljuslyktor och annat. Så det blir nog en del nytt av det också allt eftersom.

Mitt stora (i-lands)problem just nu är att jag inte riktigt vet vad jag vill ha för accentfärg i vardagsrummet. Det är ju så löjligt så det är rent absurt, men det är sånt som rör sig i mina tankar just nu *haha*. Hallen och köket går rätt mycket ihop och där har jag redan bestämt att jag vill ha grönt. I vardagsrummet skulle det funka med turkos (i ljusare varianter) mot både soffa och tapet, men jag är sååå urtrött på turkos så det blir det garanterat inte. Tapeten har ju en rätt så metallisk bakgrund i guld/silver (beror på hur ljuset faller på den) men det är ju inga riktiga färger tycker jag. Jag vill ha något som glättar upp det. Har sett ett par jättesnygga rosa/lila kuddar på Mio, eller ja själva kudden i sig går i svagt grått men har blommönster i den färgen men jag är rädd för att jag kommer att tröttna rätt snabbt på det. Ja, som ni fattat, jag har svårt att bestämma sig. Kanske det kommer att falla på plats automatiskt när möblerna mer och mer kommer på plats. Har nämligen beslutat mig att ta ut ett litet lån på min lägenhet för att kunna köpa lite mer möbler direkt. Annars blir det liksom inte klart på flera månader och då har jag istället ökat på amorteringen på lånet lite mer under en period. Har inte fått klart från banken ännu, men eftersom lägenheten är värderad till ca 250 00o kr mer än vad den är belånad skall det ju inte vara något problem som jag kan se. Hoppas på besked på det imorrn eller i alla fall under veckan för då ska jag åka till Stalands och beställa vitrinskåpet tvärt!!

Har haft en hyfsat lugn period på jobbet under några veckor (förutom förra veckan då vill säga) och det har varit väldigt skönt faktiskt. På fredag ska de dock ta beslut om utvecklingsramen för hela 2007 och då blir det bestämt vilka stora uppdrag och projekt som skall prioriteras under kommande året så därefter misstänker jag att det kommer att börja rulla på som vanligt igen. Har dock varit rätt smutt under den här tiden. Har ett större testledar-uppdrag, som kommer att rulla på hela året i stort sett, men utöver det har jag även varit uppdragsledare för några stycken mindre, rätt brådskande uppdrag. Jag har fått jättemycket beröm för det jobb jag gjort i dem och det är ju alltid kul. Dessutom väldigt lägligt så här när det snart är dags för löneförhandling igen. Skulle ju egentligen haft den idag, men min chef är sjuk så jag har bokat in ny tid på måndag eftermiddag och hoppas det blir av då. Jag fick ju rätt rejäl lönehöjning ifjol, men det berodde ju främst på att jag då hade tillträtt en ny tjänst, så jag hoppas på att kunna höja lönen i alla fall någon tusenlapp även i år. Tycker faktiskt att jag gjort mig förtjänt av det, gäller nu bara att chefen tycker likadant. Jag vet ju att hon tycker att jag gör ett bra jobb, men sen är det ju alltid det att hon har en budget att hålla sig till och det är nog inte alltid så lätt. Det är väl bara att avvakta och se antar jag. Spännande är det i alla fall.

Jag kommer förresten att få en ny chef med största sannolikhet. När jag började jobba på it-avdelningen där jag är nu så jobbade jag ju som systemutvecklare, men sedan ett drygt år tillbaka har jag ju som sagt ny tjänst som testledare. Nu har vår avdelning genomgått en rätt så genomgripande omorganisation och har slagits ihop med en annan avdelning på företaget. I och med det så blir vi drygt 80 personer istället för runt 45 personer och kommer att delas upp i 5 enheter mot tidigare 2. Alla enhetschefstjänsterna har utlysts vilket innebär att min och den andra tidigare enhetschefen får söka om sina tjänster och att det utöver det även utlyses 3 chefstjänster ytterligare. Eftersom omorganisationen gäller redan från 1/3 och cheferna ännu inte är tillsatta vet jag alltså i dagsläget bara vilken enhet jag tillhör, men inte vem som kommer att bli chef för den. Alla här ser det som rätt självklart att våra tidigare två chefer kommer att finnas kvar, men jag tror inte att min tidigare chef kommer att bli chef för den enhet jag tillhör. Personerna i den enheten har helt andra ansvarsområden än vad medarbetarna i hennes tidigare grupp hade. Det innebär i och för sig inte att hon inte kan bli vår chef, kanske vill hon ha en ny utmaning. Men den enhet jag tillhör består till största delen av personer som den andra chefen haft personalansvar för och det kan ju vara rätt troligt att man inte bryter upp den relationen i den nya organisationen. De håller på och intervjuar sökande till tjänsterna för fullt och som det ser ut kommer vi att få besked hur det blir förmodligen nästa vecka. Jag tycker på samma gång att det är trist att kanske få ny chef, som jag också kan tycka att det kan bli lite spännande. Om det blir så att det blir den andra chefen sen tidigare som blir min nya chef så blir det också helt ok, han och jag kommer väldigt bra överens också dessutom så det kan nog bli bra. Det är till stor del han som gett mig massa nya utmaningar dessutom så han verkar ju ha tro på min kapacitet.

Oj, vad mycket trist jobbprat det blev helt plötsligt. Nu är dessutom klockan halvfem så jag måste rusa iväg. Ska träffa G som ska hänga med på shoppingturné ikväll. Ha det gott!

Något mindre kaosartat...

Nu är allting målat hemma. Det är såååå fint!! Tyvärr äger jag ju ingen digitalkamera så jag har inte kunnat följa utvecklingen hemma. Tanken var att jag skulle ha köpt en i helgen som var, men så insåg jag att eftersom jag är tvungen att ta hem en elektriker och fixa lite så känns det som att jag inte riktigt har pengar till kamera just nu. Är ju en massa annat jag vill köpa också nu som känns något viktigare, typ nya möbler och sånt :-) Så ni får ta mitt ord på att det är fint helt enkelt.

Däremot är det ju väldigt ostädat fortfarande. Eftersom jag har väldigt dålig belysning i lägenheten just nu (därav behovet av elektriker) så är det småjobbigt att städa på kvällarna när man kommer från jobbet så tanken är att jag ska kunna dra tidigare från jobb imorrn eftermiddag och bli klar innan helgen är över. Hade tänkt åka dit ikväll och börja slipa golvlisterna som också ska målas (hade inte tänkt det först, men mot nymålade väggar ser de faktiskt inte kloka ut...), men jag är sååå himla trött idag. Har jobbat med ett väldigt brådskande uppdrag denna veckan så det har varit fullt upp mest hela tiden. Så jag tror faktiskt att jag ska ge mig själv ledigt ikväll och bara ta det lugnt. Får se hur jag känner när jag kommer hem. Som tur är har jag ju sluppit bo i min ostädade, röriga lägenhet och har kunnat bo hos min kompis som varit på jobb sedan i torsdags. Så jag har haft hennes lägenhet för mig själv och hon bor typ 150 meter från mig så det har varit väldigt praktiskt. Hon kommer dock på ledigt i helgen så då flyttar jag hem igen.

Skulle vilja hinna iväg och köpa lite nya möbler i helgen också. Det jag måste köpa är nytt köksbord, hatthylla och nya hallmöbler. Det är liksom det som måste köpas till att börja med. Sedan får jag ta resten lite allt eftersom jag sparar ihop pengar. Ska löneförhandla onsdag nästa vecka så jag måste nog förklara att jag måste få maaaassa pengar så jag kan köpa allt jag vill ha *haha*

Oops, nu är klockan mycket. Hade tänkt knåpa ner några rader till, men nu ska jag faktiskt dra iväg hemåt. Kram kram (

Kaos överallt!

Ja, det blir det när man håller på och renoverar. Brorsan hängde med över till Stockholm i söndags och i måndags, efter att ha varit på Silvan och handlat in lite förnödenheter, så påbörjades rivningsarbetet. Jag är verkligen sååå tacksam att han kommer över och hjälper mig. Själv har jag lite svårt att ta helledigt nu och kan bara ta någon halvdag lite emellanåt och gör mitt bästa för att hjälpa honom när jag är ledig. Jag är ju, ska gudarna veta, inte den mest händiga personen här i världen så resultatet blir nog antagligen bättre ju mindre jag deltar i själva grundarbetet. När det väl är dags för att måla är ju då jag verkligen kan bidra, det klarar ju vilken idiot som helst...
Nu är i alla fall rivningen avklarad och idag när jag åkte på jobb så skulle han börja spackla. Så nu går det åt rätt håll. Rivningen är ju så tråkig för man känner ju att allt man gör är åt fel håll. Tror nog att vi redan imorgon kan börja måla. Då jobbar jag bara halvdag dessutom så då kan vi hjälpas åt. Brorsans flickvän kom över från Åbo i morse så hon hjälper också till, sötnosen!! Ska bjuda dem på en riktigt härlig middag i helgen har jag tänkt.

Nu vill man ju bara att det ska vara färdigt dock. Det är så jobbigt att komma hem helt trött och slut från jobbet och bara vilja slappa i soffan, men istället får man börja med en tur till återvinningscentralen med dagens skörd av nedrivna tapeter och annat skräp och sen är det bara att fortsätta riva. Nu slipper man ju det i alla fall, nu är det mesta bortforslat.
Har sovit så himla dåligt de senaste två nätterna, helt tydligt har jag varit singel för länge eftersom jag tydligen inte ens klarar av att sova bra bara någon annan sover i min lägenhet. Tänk hur det då skulle vara om jag delade säng med någon :-) Så ikväll lutar det faktiskt åt att jag bor i min kompis lägenhet så får R och J bo hemma hos mig. Hon jobbar på sjön och åkte på jobb i 10 dagar idag så jag har hennes lägenhet för mig själv. Hon bor dessutom jättenära mig så det passar ju perfekt. Även om det kanske är lite taskigt att lämna brorsan och tjejen hans i min stökiga, dammiga lägenhet så får det bli så åtminstone i natt. Imorrn och lördag kan de sova där om de vill, men ikväll ska jag låna hennes badkar och verkligen bara njuuuuta. Hon var så gullig att innan hon åkte iväg idag så satte hon fram handdukar och bubbelbad åt mig *sötis*.

För er som eventuellt varit lite nyfikna på vad som hänt sedan mitt senaste inlägg kan jag avslöja att det inte är så jättemycket. Jag har inte träffat latinon, har faktiskt inte ens haft kontakt med honom. Fånigt... ja, kanske. Men å andra sidan så var det han som till Norrlänningen sa att han tyckte det skulle vara så kul att träffas och då tycker jag, befogat eller ej, att han faktiskt får ta kontakt. Om det inte vore för A hemma så kanske jag ändå hade kontaktat honom, men i och med att jag och A haft rätt så mycket kontakt så känner jag att det får vara. Tyvärr har jag dock inte träffat A igen, vi har bara haft mail- och smskontakt. Tanken var ju att vi skulle ha setts i helgen som var, men han fick besök av en kompis på bygget på söndagen när vi skulle ses och då blev det inte av. Däremot möttes jag av ett rätt så gulligt mail när jag kom in till jobbet på måndag eftermiddagen :-) Så kanske vi en vacker dag får till en liten träff (träff som i att ses alltså, inte som i dejt) och så får man väl känna hur det känns. Jag vet ju att jag är väldigt på min vakt emot honom efter det som hände i somras så han har en del att bevisa innan jag släpper på garden igen. Det tror jag dock att han har fattat. Kanske är vi helt enkelt bäst som vänner... Time will tell.

Nej, nu ska jag slå igen butiken för idag. Dags att åka hem och attackera spackelspaden :-) Kram, kram

Så vad hände då i helgen??

Eftersom gulliga Jempa var så nyfiken så ska jag skriva ett nytt inlägg redan idag :-) Känns som om jag åtminstone för tillfället tycker det är roligt att skriva igen, så det är väl bara att passa på när andan faller på antar jag.

Helgen ja, den börjar med lite bakgrundshistoria, så jag varnar redan nu för att det är romanvarning på detta :-)
En gång i tiden pluggade jag i en mellanstor stad i västra Sverige och umgicks i världens bästa kompisgäng, det var faktiskt rena Vänner-varningen på oss (förutom att ingen av oss hade så cool lägenhet som Monica och Rachel). Vi hade istället "Gökboet". En stor etagevåning mitt i staden, som innehades av 4 väldigt coola, roliga och faktiskt också rätt så fräscha grabbar. Två av grabbarna gick i min klass, alla 4 var några av de bästa vänner jag någonsin haft. De två som inte gick i min klass, låt oss kalla dem Zigenaren och Norrlänningen (hehe), var tillsammans med mina då två bästa kompisar. Har tyvärr tappat kontakten med en av dem, men S (med ben upp till armhålorna) är fortfarande min allra käraste vän. S och Zigenaren var ett färgsprakande par, båda otroligt vackra människor både på in- och utsida. Båda dessutom med minst lika färgsprakande temperament så man kan säga att det var (tidvis) ett ganska stormigt förhållande. Även sedan det tog slut mellan dem har de båda två nog insett att den andra förmodligen alltid skulle förbli en av deras livs största kärlekar (kan låta som en dålig film, men för oss som var med vet vi att det är så).

Norrlänningen hade en kompis, som bodde i Stockholm och inte pluggade i samma stad som oss mao. Jag fick ständigt och jämt höra att jag och den här kompisen skulle vara så perfekta för varandra, hhmmm vad ska vi kalla honom då... Kanske latinon, det stämmer ju nästan i alla fall. Latinon fick på sitt håll höra samma sak från Norrlänningen. Jag hade pojkvänner som periodvis avlöste varandra, periodvis var jag singel och en riktig strulare. Han var likadan på sitt håll. Allt emellanåt tänkte man att det hade ju varit rätt så trevligt att träffa den där Latinon, jag hade ju sett foton på honom och visste att jag definitivt gillade hans utseende. Av någon anledning hade jag alltid lyckats tima mina besök hemma på ön med hans besök nere i vår stad. Till helt plötsligt en höst, när det vankades fest. Ja, man läser ju om det i böcker och ser det på film ibland, men det var kärlek vid första ögonkastet. Vi har helt oskiljaktiga och insåg att han den där Norrlänningen, han var banne mig inte så dum han. Han hade ju förutspått det här i 2 år, nästan lite retligt var det hur otroligt rätt han hade fått.

Tyvärr var jag redan på den tiden ett riktigt pucko vad gällde det andra könet. Sommaren innan detta hände hade jag för första gången i mitt då 27-åriga liv blivit rejält och rätt så brutalt rådumpad. Ni vet på det sättet när han helt plötsligt slutar höra av sig och man på omvägar får höra att han dejtade sin ex igen och man till slut inser att han har gjort det flera veckor innan JAG fick ta tag i saken och verkligen göra slut. Needless to say hade jag svurit att jag inte skulle involvera mig på allvar på läääänge efter det. Latinon tyckte jag var dum, för han var ju inte på det viset. Självklart visste jag det, han var ju the one, men ändå (utan att gå in på detaljer) lyckades jag sumpa hela vår blivande relation. Vi har dock gjort försök efter det, men nu är det läänge sedan.

Nu till helgen, när jag då träffade Norrlänningen på lördagen. Första gången på ett antal år faktiskt, tyvärr har vi tappat kontakten. Dock har vi båda upprätthållit kontakten med våra gamla vänner. Jag med S och han med Zigenaren. Och till en liten knorr på historien hör att i slutet av sommaren, när S och Zigenaren sågs på en fest med gemensamma vänner så insåg de det som vi andra alltid har sagt, nämligen att de inte var färdiga med varandra. Så nu dejtar de igen :-) Eftersom de skulle åka till Asien på semester dit visum krävs hade de skickat sina pass till Norrlänningen som ordnat visumfrågan åt dem och det var själva orsaken till vårt möte. Jag skulle nämligen köra resenärerna till Arlanda på måndagseftermiddagen så vi möttes upp för att jag skulle få passen. Då berättade Norrlänningen att han hade träffat Latinon och att han skulle hälsa så gott till mig och att han (L alltså) tyckte att vi skulle träffas eftersom det var så länge sen. Jag tyckte att det lät väl trevligt och då sa Norrlänningen att han trodde att vi två var precis som våra gamla vänner, dvs inte färdiga med varandra.

På måndagen var jag då ut till Arlanda med vännerna och där mötte vi upp Norrlänningen, som hade varit och lämnat av kunder där ute. Vi tog en fika tillsammans och det kändes som om det helt plötsligt var 1995 igen. Självklart blev det då prat om mig och L, så nu ligger alltså pressen på att han och jag ska träffas. Problemet är att jag inte vet om jag vill/vågar. Knäppt? Ja men visst. Men det är å andra sidan precis så jag brukar vara. Men ni måste förstå att han är måttstocken som jag jämför alla andra killar jag träffar mot, då kanske ni till viss mån kan förstå min nervositet. Inte för att jag tror att han inte skulle hålla måttet, men tänk om han inte tycker att jag gör det längre... När vi träffades var jag jättesmal, inte alla gångerna, men i alla fall har han aldrig sett mig väga så mycket som jag gör nu. Och det gör mig väldigt medveten om att jag inte alls trivs med mig själv just nu. Jag har inte kommit fram till något alls vad jag ska göra mao. Inte mer än att jag nog i alla fall borde skicka honom ett mail åtminstone. Det lustiga i det hela är ju att det senaste jag hörde var att han så gott som var gift och var tillsammans med en tjej som hade barn och det trodde S att han fortfarande var när jag pratade med henne tidigare i höstas. Jag har alltså inte ens vågat fråga om det fortfarande är så. Han kanske bara vill ses som kompisar mao och hur ställer jag mig till det.

Och så allt det där andra då, med A... Hur vill jag med honom egentligen? Inte fan kan man ju tro att jag är 37 år, just nu känner jag mig inte en dag äldre än 20 kan jag avslöja. Jag tror att det kanske är så att det är med A jag verkligen vill, men å andra sidan har jag ju inte träffat Latinon på flera år och om jag väl gör det kanske allt ställs på ända.

Jag ska alltså fundera på det här över helgen har jag bestämt mig för och så ska jag ju träffa A nästa helg när jag åker till ön dessutom. Lite spännande känns livet just nu i alla fall *hihi* Kram på er godingar!

Ett "riktigt" inlägg

Ja, vad som nu menas med ett riktigt förstås. Enligt min definition innebär det att jag faktiskt skriver en hel text själv och inte bara gör en massa ifyllnadsövningar :-) Känner att jag faktiskt börjar tröttna rätt mycket på utseendet på min blogg och börjar mer och mer komma på att jag nog faktiskt vill lära mig att lägga upp lika snygga sidor som t ex Vickan har. Det får dock vänta tills jag äntligen får tummen ur och fixar en uppkoppling hemma igen. Känner mig ju lite mer intresserad av det nuförtiden när jag faktiskt fått ny, bärbar dator som jobbdator. Då kommer jag ju att kunna jobba hemifrån mer obehindrat i framtiden. Så länge jag inte har någon uppkoppling kan jag ju bara jobba lokalt och det kan ju vara tillräckligt ibland, men oftast behöver man ju faktiskt tillgång till nätverket. Är lite i valet och kvalet över vilken leverantör bara, men eftersom jobbet enbart supportar Telia ADSL känns det som att det kanske ändå är smartast. Det ges nämligen inga garantier för att något annat ska funka med jobbets dator. Det BÖR funka med vad som helst, men vet ju att vissa har problem (bl a de som har Comhem och Bredbandsbolaget) så för att slippa sånt strul så...

Det är ju sååå länge sedan jag skrev något om vad som hänt sedan sist att det känns helt meningslöst att försöka sammanfatta ett halvår i mitt liv på några få rader här. Nog för att det kan vara kul att läsa långa inlägg, men jag ska inte skriva några romaner här på bloggen. Kan väl dock nämna lite om A som jag ju skrev om i mitt sista riktiga inlägg. Då hade jag skickat iväg Mailet och inte hört något efter det. Och det var... tyvärr, inte speciellt goda nyheter jag fick när jag väl fick höra något heller. Inte av honom, märk väl, utan av en gemensam kompis S fick jag reda på att han sedan någon vecka dejtade en tjej hemifrån. En tjej som är sådär 13-14 år yngre än mig dessutom så då kändes det som att jaha, då kan jag likaväl ge upp direkt. Dock var jag rejält sur på honom att han inte själv kunde ha talat om hur det låg till för mig eftersom det ju faktiskt varit han som var så himla på i början av sommaren och ville att vi skulle träffas o dyl. Så samma kväll/natt som jag fick reda på det så skickade jag honom ett sms där jag talade om att jag ju ansåg att det hade varit enklare för både mig och honom om han bara hade talat om hur det låg till. Att jag tyckte det varit rätt lågt av honom att inte göra det och att jag faktiskt kände mig rätt lurad och fånig som hade hoppats på något. Hela grejen var ju att vi faktiskt är riktigt bra kompisar sen många år tillbaka och under hela förra vintern haft kontakt så gott som 4-5 gånger i veckan via både mail, sms och telefonsamtal (även om det senare var mer sällan). Jag anser inte att man beter sig så överhuvudtaget, men speciellt inte mot någon som ska föreställa vara ens vän.
Han trodde så klart att jag var sur på tjejen, vilket jag då gjorde väldigt klart för honom att det var jag alls INTE. Jag känner henne, har t om jobbat med henne en sommar när hon gick i gymnasiet och gillar henne. Det är en mysig tjej. Jag ville bara få honom att förstå hur man beter sig och hur man inte beter sig.
Eftersom det var mitt i natten mer eller mindre, kanske senare än det t om, så svarade jag på hans sms och sen stängde jag av telefonen och gick och la mig. Dagen efter var jag ju rätt låg kan jag erkänna, men jag hade semester och en kompis på besök så vi njöt av dagen. Var och fikade, åkte ut till hennes mammas stuga och solade och badade och hade faktiskt en rätt mysig dag. Helt plötsligt ringde han! Måste säga att det kändes bra att han i alla fall brydde sig så pass mycket om vår relation att han gjorde det. Vi pratade en stund och han sa att han dejtat henne bara någon vecka. Att jag dessutom gjort det väldigt klart för honom hösten innan att jag inte alls var intresserad av något mer än vänskap. Han sa också att det inte var vad han ville, utan att han hade velat mer men att han ju fick acceptera hur jag kände. Och att när jag sedan, sent omsider på vårkanten, började visa tecken på att jag kanske ångrade mitt tidigare beslut så trodde han inte riktigt på det. Ordagrant sa han att han aldrig hade trott att någon som jag skulle bli intresserad av honom. Det kändes ju så där att höra det kan jag säga. Det talade ju om för mig att jag hade kunnat få honom om jag bara inte hade varit så där typiskt jag som jag kan vara. Och med det menar jag oattraktiva egenskaper som cynisk, rädd för närhet, onödigt kritiskt till mig själv etc... Men vad kunde jag göra, det var ju liksom för sent och det var bara att önska honom lycka till.
Sen tog det ett tag innan vi hördes vid igen, utöver några enstaka sms under sommaren utan något egentligt innehåll förutom att säga hej. Någon månad in på hösten, tror det var tidig oktober, så hörde jag sedan ifrån min kompis S. Då hade hon nämligen pratat med A på en fest och då visade det sig att han minsann var singel igen, det hade inte hållit mer än typ över sommaren. Jag ska erkänna att jag kände två saker då, dels lite skadeglädje, men även besvikelse. Så mycket var alltså allt han sagt till mig värt, att han hade trånat efter mig i flera år och sedan accepterat att det inte skulle bli nåt mellan oss. Att han hade blivit så paff när han fick mitt mail att han inte svarade på det för att han helt enkelt inte visste vad han skulle säga och att han inte trodde att han var "värdig" någon som jag. Allt det hade ju nämligen låtit som att han verkligen hade haft äkta känslor. Men om det nu var så att han nobbade mig för en tjej som det höll med i 2 månader, hur äkta hade då det varit som han påstod att han känt för mig... om man ger upp det så lätt. För något som han om några år bara knappt kommer att minnas som en parentes i hans liv. Som ni förstår gjorde ju inte det här något för min redan rätt cyniska inställning till livet och kärleken...
Hur som helst så har vi ju genom allting hållit en kontakt, hur sporadisk den än var under en period. Nu hörs vi åter av hyfsat ofta, även om det inte alls är som det var förra vintern. Jag vågar så klart inte lägga några värderingar alls på det längre eftersom det gick som det gick förra gången. Jag har nog inte heller tänkt igenom saken så noga att jag kan ta ställning till om jag fortfarande vill eller inte. Det känns säkrast för hjärtat att bara se tiden an ett tag och om vi fortsätter att ha kontakt så kanske jag nog tar upp saken igen. Vi har åtminstone bestämt att ses nästa gång jag åker över till ön. Ursäkten är för att jag ska få se hur långt han kommit på huset sedan jag såg det i somras, så det är alltså absolut ingen dejt. Men för mig är det självklart för att jag vill träffa honom i första hand, för att känna efter hur det känns.
Ja, nu blev det ju nästan en roman i alla fall detta :-) Vet inte om någon är så intresserad av att läsa, men det känns rätt skönt att få skrivit det av sig faktiskt.
Nu ska jag ta och gå hem för dagen. Kanske att jag redan imorgon tar och berättar om det som jag fick reda på i helgen som gjort att jag fått en del att tänka på helt plötsligt :-) Kram på de som eventuellt hittat hit och orkat läsa om mina funderingar.

Snart ska jag blogga lite "på riktigt" också.

Men innan jag börjar göra det, vilken dag som helst, så har jag hittat ytterligare en rolig ifyllnadsövning hos Linda

Vad är det senaste du installerade på datorn?
Oj, det minns jag nog faktiskt inte. Har ju inte haft någon internetuppkoppling hemma på snart ett år och på jobbet får man inte installera något själv utan det måste göras av IT-stödet.

Har du varit med i någon skolpjäs?
Ja, flera stycken. Var en riktig teaterapa som unge, faktiskt ända upp i högstadiet. Har till och med skrivit pjäser som framförts på julfester och avslutningar o dyl. Hhhmm, kanske man skulle fortsatt med, ett jobb som typ manusförfattare till någon jätteframgångsrik sitcom i USA vore ju inte fel *hahaha*.

Hur många barn vill du ha?
Halvkänslig fråga för mig känner jag. 3 barn har jag alltid trott att jag minst skulle ha. Ni vet på den tiden när man fortfarande var närmare 20 än 30 och trodde att man i sin nuvarande ålder skulle vara gift med hus sen flera år tillbaka. Idag skulle jag bli överlycklig över 1 barn, till och med som ensamstående.

Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Vet inte om jag har så starka känslor för någon enskild musikstil, men kvinnoförnedrande rap och hiphop är väl inte det första jag lyssnar på precis. Ni vet, där vartannat är p***y, ho etc.

Var är den plats längst bort som du har besökt?
Som jag redan berättat här tidigare är jag ju ingen globetrotter av några större mått precis, så det längsta jag varit är till Egypten, Kairo.

Har du en egen trädgård?
Nej, och är ingen trädgårdsfantast precis. Vill så klart ha en fin trädgård den dan jag skaffar hus, men jag får nog hoppas på att det bor många, panka tonåringar i husen bredvid som gärna tjänar lite svarta pengar på att klippa gräsmatta, rensa rabatter osv (som ni hör kan jag aldrig bli politiker i det här landet *hehe*).

Badkar eller duschkabin?
Jag älskar att bada så badkar vinner lätt. Tyvärr har jag inget just nu.

Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Jag ser ju rätt mycket film så det var inte lätt att komma på. Har bara varit på bio en gång dock och den var helt ok, men inget jätteminnesvärt. Såg Stolthet och Fördom på DVD och den är ju bra så jag får säga den tror jag.

Favoritpizza?
Det måste nog bli Salamino från Deli Italia på Häradsvägen i Huddinge. Vedugnsbakad med salami, champinjoner, färska tomater och basilika. Sen väljer jag alltid att ta ruccola på extra också. Urmumsig är den.

Chips eller popcorn?
Jag är faktiskt inte alls speciellt förtjust i popcorn, så det får bli chips även om jag inte äter det speciellt ofta heller. Har nog inte köpt hem chips själv på säkert 5 år.

Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Ha, nej det har jag inte. Kan inte påstå att det är någon stor sorg i mitt liv heller direkt *haha*.

Favoritchoklad?
Jag är ju inte så märkvärdig och gillar vanlig Marabou och Fazer rätt mycket och de flesta eventuella blandningar som finns av dem. Marabou Daim är ju en riktig höjdare just nu t ex. Men jag gillar också mörk, fin choklad. Kan väl helt enkelt säga att "Jag gillar choklad".

Är du bra på matlagning?
Ja, jag behöver nog inte skämmas för mig i köket faktiskt. Däremot skulle jag jättegärna gå någon kurs för att få lite mer kunskap för att kunna variera mig mer.

Pepsi eller Coca Cola?
Coca Cola helt klart. Tro mig, jag känner verkligen skillnad. Inte för att jag tycker att Pepsi är äcklig eller nåt, men om båda alternativen finns väljer jag Coca Cola 10 gånger av 10. Och det ska vara den högoktaniga varan. Cola Light är så obeskrivligt äckligt!!! Blä för Sucralos säger jag bara.

Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Ja, jag har ju jobbat i restaurangbranschen och där har alla uniform av något slag. Var faktiskt jätteskönt att slippa fundera vad man skulle ha på sig på jobbet jämt tyckte jag.

Vad var det senaste du handlade?
En Kairo-sallad (varm sallad med bulgur och starkt kryddat nötfärsspett) på Planet Food i Östermalmshallen. Blev min lunch idag.

Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Säger nog bara typ att Du har kommit till Millis. Lämna ett meddelande efter pipet.

Vad har du i din väska?
Jag har min kalender, plånbok, lite smink, min mobiltelefon och en flaska parfym.

Vad är du tacksam för idag?
Att jag får sluta tidigare eftersom jag ska skjutsa två kompisar till Arlanda i eftermiddag.

Sen måste jag så klart skicka de allra största gratulationerna dels till Sara, som fyller år idag och dels till en annan väldigt härlig nätvän, som vet precis varför. Kramar till er båda!