Millis värld

onsdag, juni 28, 2006

En knasputta

Kan knappt komma på ett mer passande ord på mig själv just nu faktiskt. Varför är detta berättelsen om mitt liv, att aldrig vilja ha den som vill ha mig förrän det redan är för sent?! Om någon kunde komma med svaret på den universella sanningen ändå. Var jag helt enkelt så förbenat rädd om min självständighet och inte ville rucka alltför mycket på båten för att satsa på det som var upplagt och serverat i höstas eller vad var det egentligen? Ända sedan förra sommarens strulande med brorsans kompis A har jag egentligen gått och funderat och tänkt på det som hände mellan oss. Varför jag fick totalpanik när vi dejtade och bara kände att det här fixar jag inte. Jag brukar inte vara den som är så osäker på vad jag känner och vill, så bara det kändes som ett tecken på att jag kanske egentligen, innerst inne åtminstone ville göra ett försök till.
Under vinterns första månader hördes vi inte av särskilt ofta, något sporadiskt mail någon gång nu och då bara. Men för ungefär 2 månader sen, eller egentligen efter påsk, har vi hörts av regelbundet och åtminstone några gånger i veckan. Aldrig pratat med varandra, men många sms och mail har det hunnit bli. För mig åtminstone har det lett fram till att jag verkligen velat träffa honom igen, det kändes som om det fanns något där trots allt. Grejen är att jag hela tiden haft uppfattningen att han velat samma sak, han har pratat om att han vill träffa mig minst lika ofta som jag föreslagit att vi ska ses. Sen har jag ändå fegat ur med någon lam ursäkt i sista minuten (jag veeet, jag är urknäpp). Hur som helst var jag hemma på ön några veckor före midsommar, satt ute i solen några timmar före färjan skulle gå söndag kväll och får ett sms att han ligger på soffan och kollar fotboll. Halvseg och tycker att jag väl kan komma och hälsa på. Självklart skulle jag ha åkt… Gjorde jag det? Självklart inte! Det lustiga är att jag är rätt säker på att orsaken till att inte vill är att jag är lite rädd för att jag ska få samma panik som i höstas och jag inte vill det. För jag vet att panikkänslan bara har med feghet att göra och inte med att jag inte vill träffa honom.
I alla fall så mer eller mindre bokade vi att vi skulle ses på midsommar. Jag var hemma redan onsdag kväll och då borde jag ju egentligen hört av mig till honom direkt och föreslagit träff på torsdagen så vi kunde ses på tu man hand. Inget midsommarfestande i vägen , ingen hel drös med kompisar som väntade på en. Fast det gjorde jag förstås inte… Jag hörde inte av mig alls. Midsommarafton kom, mina kompisar kom med båten från Sverige och vi hade det härligt i solen hela dagen. Åt massa god mat och kollade på när man reste midsommarstången på traditionellt åländskt vis. Jättetrevligt och mysigt och kul hade vi. Drog iväg till utefesten där brorsan höll till vid tolvtiden på natten och dansade loss till sommarhitsen (Ja, du vet Vickan, boten Anna och så där… *hahaha*). Mitt i röran skulle jag gå iväg och hämta lite kompisar eftersom vår chaufför fick åka i skytteltrafik för att vi alla skulle kunna transporteras till festplatsen. När vi var på väg till dansbanan går jag och pratar med dem och går sedan upp och dansar. Då är det som om jag registrerar att jag nog alldeles nyss såg A, men jag var så inne i mitt att jag liksom inte fattade det förrän en stund efteråt. Hade också en känsla av att han hade sett mig och att jag bara svepte förbi. Han måste ju tro att jag är helt puckad alltså. Jag försökte kolla efter honom då, men såg honom ingenstans och han svarade inte på mina sms. Kändes jäkligt snopet och väldigt okarakterisktiskt för honom dessutom.
Lördagen var en härlig, solig dag, så vi drog alla på oss bikini och stack till mina föräldrars stugby där det finns en helt ljuvlig sandstrand. Vi låg och lögade oss i solen i nästan 3 timmar, jag och Y hann med vårt första dopp för året. Sen blev det återigen lite grillning innan det var dags att heja fram Sverige till kvartsfinal. Det vet vi ju alla hur det slutade så nu är det nogpratat om den tragiken. Efter matchen tänkte jag att jag nog skulle höra av mig till A igen. Då var han dock inne i staden och hade kollat matchen hos sin kusin, men när jag hörde av mig sa han att han nog skulle försöka ta sig ut på landet där vi var igen. Efter det…inget mer på hela kvällen. Inget mer överhuvudtaget sedan dess. Jag skickade ytterligare ett sms på lördagkvällen, men så här 5 dagar senare har jag alltså fått nada respons. Och allting känns bara mystiskt… Jag vet ju att jag varit jävligt kryptisk och konstig, men nu när jag väl slutar med det och rakt ut talar om att så här känner, tycker och vill jag hade jag ändå förväntat mig någon slags reaktion. Det är klart att jag helt och hållet kan ha misstolkat honom, men i så fall har mina kompisar och även min bror gjort det. Så jag har i alla fall inte haft några orealistiska förväntningar på det hela känner jag då. Och självklart behöver han inte känna likadant, så är det ju bara ibland. Min besvikelse i att han inte hört av sig alls bottnar bara delvis i realisationen att vi inte vill samma sak och mer i att vi ju faktiskt varit kompisar i väldigt många år och jag därför tycker att det inte är fel av mig att förvänta mig att han beter sig därefter och åtminstone pratar med mig.
Jag sade efter mitt sista sms i lördags att nu ligger bollen hos honom och att jag inte tänker höra av mig mer innan han gör det. Fast jag har ju alltid varit så dålig på att sitta och vänta, speciellt när man nästan kan förvänta sig dåliga nyheter. Då vill jag hellre ta itu med det jobbiga direkt och få det ur världen. Slicka såren och gå vidare, istället för att sitta och vänta och analysera sönder vartenda ord vi sagt till varann under tiden. Så Y, om du läser det här, så tror jag nog ändå att det får bli ett litet mail till herr A någon av dagarna som kommer…
Nu tänker jag gå hem tidigt idag, passa på när vi fått lite respit i projektet. Kram på er!
PS. Och Y, LOVE JO! Känns så bra att vi inte låter knäppheter och missförstånd komma och förstöra vår vänskap. DS.

torsdag, juni 01, 2006

Lång näsa

Ja, snopet kan man ju säga att beskedet jag fick alldeles nyss var. Jag har ju bestämt mig för att inte åka till Borås i helgen som kommer eftersom jag anser att jag helt enkelt inte har tid. Tanken var att vi skulle börja systemtesta för fullt på måndag nämligen och då kände jag att jag behöver vara här. Kände väl att jag inte skulle ha kunnat njuta helt av att vara ledig ändå när man vet att det blir fullt upp från onsdagen så jag valde att inte åka. Nu har jag dock precis kommit från möte med projektledaren och det visar sig att våra leverantörer inte alls har levererat enligt utsago, vilket innebär att vår från början korta testperiod kommer att naggas ännu mer i kanten. Vi kommer inte att kunna börja systemtesta förrän tidigast på onsdag heter det nu. Så nu ser det alltså ut som om jag visst kan vara ledig på måndag om jag vill det. Ändrar dock inte mina Boråsplaner igen, utan det får bli en visit senare i sommar. Har ju faktiskt nästan 5 veckors semester så det kommer nog att hinnas med, kan ju kanske baka in det så att jag tar det på vägen hem när jag varit i Helsingborg i början av augusti. Så jag åker till Åland, som blev min alternativa plan och om det är jätteskönt att vara hemma, om brorsan behöver lite extra tid på sig för att skruva på min bil och det är urhärligt väder har jag alltid möjligheten att åka tillbaka till stan på måndag istället för som planerat, på söndag. Åker i så fall måndag morgon eller mitt på dagen så hinner jag in en sväng på kontoret på eftermiddagen för att förbereda mig lite för onsdagen, eventuellt sticker jag in en sväng på tisdag också. Får se lite vad som sägs imorgon förmiddag för eventuellt kommer man då att besluta att skjuta upp prodsättningen 2 veckor och istället köra den helgen efter midsommar. Skulle ju ge lite mer arbetsro onekligen, men på samma gång vore det skönt att bara hinna få det gjort före. Så kan man avsluta i lugn och ro innan man går på semester, testrapporter ska skrivas o dyl och så ska jag huvudstupa in i nästa projekt också då dessutom och det är ju alltid saker som måste läsas in då.

Nej, nog pratat om jobbet nu. Även om det är svårt, det tar så mycket av min tid just nu så av förståeliga skäl har jag inget annat att prata om… *haha*. Helgen hemma på ön blir nog bara lugn, förhoppningsvis blir det lite golfspelande. Annars blir det nog mest det gamla vanliga, umgås med familjen. Kommer ju inte heller att ha obegränsad tillgång till bil den här helgen eftersom min kära bror ska skruva lite på den åt mig (byta stötdämpare och avgasburken) och då kan jag ju inte komma och rycka den i tid och otid. Ja, inte om jag vill att han ska hinna bli klar i alla fall. Eventuellt planerar jag lämna bilen hemma om han behöver mer tid på sig. Jag och G åker ju hem igen nästa helg, då är det nämligen fest planerad på lördagkvällen när Sverige spelar första VM-matchen. Hennes bil är på ön nu, har varit på reparation i veckan och då skulle jag i så fall kunna ta hennes bil tillbaka, så slipper jag sitta på den förhatliga bussen och kuska. Tanken är faktiskt att jag ska köpa mig en nyare eller t om helt ny bil i sommar. Ska nämligen flytta mina bostadslån från Nordea till SBAB och då på samma gång passa på att låna upp lite mer pengar på min bostad för att köpa mig en bil och renovera min lägenhet. Jag kan ju fixa det redan nu om jag vill, men eftersom man ju kan ana att min lägenhet ökat i värde sedan jag köpte den så ska jag fixa en värdering av den först. SBAB står för den kostnaden om man bara flyttar sina lån till dem och det kommer jag ju att göra så… Ååååhhh, snart ny bil!! Fast först ska man ju liksom bestämma sig för vad man vill ha för bil och det är ju verkligen en djungel. Blir inget jätteflashigt och jättedyrt, jag menar jag har ju en Fiesta nu och är nöjd med det. Dock vill jag ha något större bil denna gången så det blir väl en bil i klassen större småbil, typ Golf-storleken. Räknar med att det kommer att kosta runt 140-150 000 ungefär och då får jag nog kanske inte en sprillans bil, men väl en –05 och det är ju så gott som nytt nästan. Nu ska jag bara ge mig iväg ut och kika på bilar någon kväll, vet inte riktigt när det ska hinnas med men får väl kanske ta ut någon halvdag nån dag kanske. Just nu lutar det åt Opel Astra, Citroen C4 eller möjligtvis en Ford Focus eller Golf. Alla bra bilar, så det får nog bli pengar och känsla som styr tror jag. Det måste ju kännas bra att köra den också, det är viktigast av allt nästan. Sen måste den vara bensinsnål, inte kosta en halv förmögenhet att serva och försäkra och så är det ju aldrig fel om den har ett bra andrahandsvärde också. Det har dock alla ovanstående modeller om jag gjort min hemläxa ordentligt.

Ikväll ska jag träffa gulliga T H I L D A .org på en fika. Kommer väl bara att sitta och vara helt avundsjuk på hennes solbränna och berättelser från Cypern. Jag är ju ett megastort Cypernfan, har såå otroligt mycket minnen från min vilda ungdom där så det kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag bodde där ett tag, träffade så mycket härliga människor, hade fantastiska kärlekshistorier… suck, ibland önskar man att man fick uppleva det igen. Får väl dela med mig lite till Mathilda om mina bravader också. Jag och min kompis G har i alla fall så gott som helt hundra bestämt att nästa sommar den här tiden drar vi ner en vecka till Cypern, så med det i åtanke är det bara att fortsätta vara ihärdig med sitt viktminskningsprojekt. Nu har jag mest stått stilla. Motionerar ju jättemycket i och med all cykling, men tror att det kan behövas mer träning för mig faktiskt. Sen är det nog inte möjligt att portionerna när man kommer hem på kvällen är lite för stora och även om det är bra mat så kan man ju inte äta för mycket av den heller. Dock har jag som sagt stått stilla, så nu gäller det att börja vara hårdare med portionsstorlekarna ”bara”. Har inte alls varit till VV på några veckor. Det har varit så totalt crazy på jobbet att jag helt skurit bort allt som tar tid från att jobba och åka hem och vila upp sig inför nästa dags jobb. Använder dock min våg hemma för att hålla koll. Även om den inte är superbäst så är den i alla fall så pass tillförlitlig att man ser om det går uppåt eller neråt på den. Och eftersom jag vill att det ska gå neråt så blir det inget frossande till fikat ikväll utan jag tror jag istället satsar på att äta en sallad så har jag middagen avklarad också. Fiket vi ska till har ursmarriga sallader så det får nog bli en sån för mig ikväll tror jag. Nu måste jag dock springa iväg till Elgiganten för att se om de möjligtvis har lysrör som passar till min spislampa.
Kram, kram