Ont, ont

Kan inte någon förbjuda mensvärk!! Jag har sällan mensvärk, men när jag väl får det så får jag liksom igen även för alla de gånger jag inte haft. Hur orättvist är inte det!? Så idag sitter jag här, typ dubbelvikt som en jävla märla framför datorn. Känns som om jag skulle kört värsta magpasset igår eller nåt, har värk i hela mellangärdet verkligen. Så typiskt att det är idag när jag ska ut och käka med styrelsen för kamratföreningen på jobbet, hrmpf. Oh well, ett glas vin tar nog död på smärtan och om inte det hjälper finns ett nästan fullproof tips… ett eller två glas vin till *haha*. För aldrig att jag bangar, nope inte jag inte.
Imorrn blir det också god mat och vin för då är det projektslut på ett projekt som pågått i över ett år. Jag blev inbjuden och mailade tillbaka till Daniela (som mailat ut inbjudan) och frågade om det verkligen stämde att jag skulle med. Jag hade ju inte jobbat nåt med projektet. Tur att hon har bättre koll på vad jag gör än vad jag själv har för hon rättade mig och berättade att jag minsann gjort flera stora uppdrag inom projektet, grejen var att det var ju typ i februari så inte så konstigt att man glömt det kanske. Så imorrn är det projektslut med erfarenhetsåterföring först och sen god middag för att avsluta med bowling. Ska bli jättekul! Blir nog svårt att lyckas med en bra vägning den här veckan är jag rädd för, men detta är ju specialfall och inte återkommande händelser så det får gå för den här gången känner jag.

Känner mig faktiskt så gott som helt hundra i halsen igen så kanske detta inte är något som beror på mina tidigare besvär utan en vanlig höstförkylning bara. Ska dock till läkaren ändå imorrn så att jag får det uppkollat. Men om jag känner att det fortsätter att gå åt rätt håll blir det nog träning på fredag eftermiddag. Har inte tränat på nästan 2 veckor nu så jag längtar verkligen. Så ett träningspass på eftermiddagen efter att jag stått och lagat pajer hela dagen, det blir nog perfekt det.

Hhmm, har ju fått en del reaktioner på mina tankar gällande A hemma på holmen. Bl a Fröken Kivi tyckte att jag nog måste åka hem och flirta en helg. Men jag är ju fortfarande så himla kluven vad gäller honom. Jag är liksom mer intresserad när han är på avstånd känns det som ibland. Vet inte om jag helt enkelt varit singel för länge. Ibland tror jag att jag helt enkelt inte har några illusioner kvar, om den stora kärleken. Att jag blivit för cynisk (och då var jag rätt cynisk redan till att börja med kan jag meddela) för att hänge mig och öppna upp mig tillräckligt mycket för att ens kunna bli kär igen och tillåta att någon är kär i mig. Då är det enklare på avstånd. Kommer det för nära måste jag ju släppa ner garden och det har jag blivit sämre och sämre på att göra, det erkänner jag fullständigt. Med A är det extra svårt därför att jag är rädd att göra honom besviken. Han känner ju den gamla Millis, hon som inte var fullt så där cynisk och han har ingen aning om vem den nya Millis är. En killkompis här i stan sa till och med en gång att jag kan vara en iskall häxa när jag sätter den sidan till. Inget smickrande omdöme direkt, men i det sammanhanget han sa det… så stämde det tyvärr. Dock känner jag inte att jag vill gå in i de här djupa diskussionerna med A eftersom jag inte ens vet vad det är vi har eller håller på med. Om han bara tycker det är lite spännande att strula med kompisens storasyrra, ja då kan det liksom kvitta ju. Fast egentligen vet jag ju att det är mer än så för honom, att den enda som stoppar det är jag. Herregud, vad knepigt allt blir ibland. Äh, orkar inte älta det mer just nu. I helgen ska jag ut och festa med älsklings-S från Borås och då ska jag ragga som tusan *hehe*.

Nu ska jag allt jobba lite till. Bara en halvtimme kvar tills vi ska gå iväg och käka middag, mums! Libanesiskt käk blir det, såå gott!