Sjuk, fest mm.

Herrejösses, vad tiden bara har försvunnit! Har dock ändå inte hänt så himla mycket sen sist eftersom jag varit sjuk typ en vecka och inte orkat göra något överhuvudtaget. Senaste vägningen var v 45 och då hade det inte hänt ett dugg. Förra veckan blev det bara hemmavägning eftersom när jag normalt väger mig, torsdag, var min första arbetsdag efter att ha varit sjuk sedan fredag veckan före (min födelsedag!). Jag orkade helt enkelt inte gå iväg till VV när jag slutade utan åkte direkt hem och sov 3 timmar på soffan på kvällen. Hemmavägningen visade dock att jag gått ner 3 hekto så jag hade fantastiskt nog inte stått stilla trots födelsedagstårta och smarrig middag hos mamma och ingen motion alls på en vecka. Nu kommer jag inte att ha möjligt att väga mig hos VV heller förrän nästa vecka, den här veckan står storhandling inför helgens fest på schemat på torsdag kväll. G och jag ska ha fest tillsammans eftersom jag fyllde den 11 och hon fyller på fredag. Torsdag kväll är enda kvällen den här veckan som funkar för oss båda så då får jag offra mig. Spelar inte så stor roll eftersom jag ju ändå väger mig hemma på fredag.

Fest som sagt på lördag, jättekul ska det bli och faktiskt så kommer min kompis från Borås upp den här helgen. Hon hajade nog att jag blev rejält lack förra gången eftersom jag inte hade hört av mig överhuvudtaget. Enda livstecknet hon fick var festinbjudan och jag tror att hon kände att det nog låg på henne att lappa vår relation den här gången så dagen efter jag skickat inbjudan via mail fick jag svar. I hennes mail hade hon infogat sin bokningsbekräftelse från Malmö Aviation *ler*. Hon kommer till Bromma 20 på fredag kväll och då möter jag henne med bilen. Blir bara en lugn hemmakväll då eftersom jag absolut inte pallar 2 utekvällar på raken längre. Med tanke på att vi inte har träffats sen förra sommaren kan det dessutom vara mysigt att vara bara vi två. Snacka och dricka lite vin, ska köpa någon god ost åt oss också har jag tänkt. Ska vara ledig hela fredagen, har massor med komptid injobbat som jag kan ta ut så det blir en liten städning och så ska jag tvätta ifall att det jag vill ha på mig på lördag kvällen behöver tvättas. Sen ska jag dessutom laga 3 pajer till lördag kvällen. Lovar att jag lägger ut recepten om det blir lyckat! Skönt att vara ledig då så kan jag bara umgås med S på kvällen sen.
Hoppas att de flesta vi bjudit in kan komma på lördagen. Trots att vi sagt att vi gärna vill att folk meddelar om de kommer eller inte så har vi fått väldigt dåligt med svar tyvärr. Tänk att det ska vara så himla svårt för folk att o.s.a. Men G och jag har sagt som så att vi lagar 3 pajer oavsett hur många som kommer. Blir vi få, ja då får folk äta mer och resten tar jag som matlådor (det är ju ändå jag som lagar dem) och blir vi många, ja då får folk istället ta mindre bitar *flin*. Något jag märker varje gång jag ska ha fest, det är att jag har alldeles för få killkompisar. Det blir alltid fördelning manligt kvinnligt typ 2-98%. Jättetrevligt för killarna så klart, men lite tråkigt för tjejerna dess värre… Var hittar man roliga killkompisar månne?

Mina nya arbetsuppgifter verkar mer och mer utkristallisera sig till att bli ett helt nytt jobb för min del. Från att först ha varit bara lite nya uppgifter så blev det ju nästa release. Den är dock väldigt liten så det verkade inte heller bli så himla mycket. Senaste budet är att jag ska vara testkoordinator för ett av våra högst prioriterade projekt just nu. Våra nätplatser ska nämligen flyttas till helt ny plattform och då ska ALLT! testas i den nya miljön. Kul att mina chefer har så stort förtroende för mig, men det är lite skrämmande måste jag erkänna. Får veta den här veckan om jag ska köra med det projektet eller inte, beror lite på hur arbetsbelastningen ser ut på utvecklingssidan för min grupp. Dock har vi ju tidigare flaggat för att det kunde bli lite lite jobb för oss efter nyår eftersom ett projekt vi räknat med blir försenat så det verkar ju onekligen som att det skulle funka för mig då. Jag vill verkligen känner jag. Har bestämt mig för att avsluta mina fackliga engagemang iom årsmötet i mars och har redan börjat avveckla det jag är inblandad i lite smått. Detta för att kunna lägga allt krut på nya jobbet. Min mentor, Johanna, har kontaktat en av sina kompisar som jobbar mycket med test för att få förslag på vilka kurser jag ska satsa på. Är ju viktigt att jag får gå en kurs som både är bra och som marknaden känner till. Det är det jag ska klämma ut från min arbetsgivare. Först några bra kurser i testledning, sedan lite erfarenhet av projektledning och förhoppningsvis även någon kurs i det. Sen är det bye,bye KPA. Det är alldeles för dåligt betalt på det här bygget när man avancerat internt och jag är sååå jävla trött på det. Om inte de har vett att ta tillvara på sina resurser så får de skylla sig själv. Då kan någon annan arbetsgivare, med större plånbok, få ta tillvara på mina kunskaper och alla mina dyra kurser istället. Så kan de stå där med jävligt lång näsa. (Bitter, jag? Näähh, hur kan ni tro det?!).

Onsdag är det dags för vårdcentralen igen. Jag verkar helt enkelt inte klara av att bli helt frisk. Halsen krånglar igen så det är dags för ännu en vända inom vårt fantastiska sjukvårdssystem (obs! Ironi). Första dagen jag var sjuk hade jag så ont i bröstkorgen att det gjorde ont att andas. Jag var helt yr i huvudet och kände mig svimfärdig emellanåt och mådde illa. Ringde till vårdcentralen och fick tid…. nu på onsdag. Ha, det är ett jävla skämt! Jag sa det till hon som svarade att jag är sjuk idag, det är idag jag behöver läkartid. Inte om 10 dagar! Då sa hon att jag fick väl ringa igen om det blev mer akut!!! Om det hade blivit mer akut än vad jag kände då hade jag nog åkt till akuten och satt mig istället. Och så undrar våra idioter till politiker varför folk åker till akuten när de bara är förkylda. Det kan jag svara på, för att man ungefär ska be om ursäkt för att man bara har mage att ringa och försöka få tid på vårdcentralen… that´s why puckon! Nu måste jag ändå dit för att få nya recept på min blodtrycksmedicin så då får hon ta alla prover jag tagit förut igen. Om de inte visar något ska jag ha en remiss till öron-,näsa-, halsspecialist. Känner mig ju nästan helt ok igen nu även om det inte är hundra. Familjen hemma på Åland har ju haft lunginflammation nästan hela högen pga mycoplasma så det kan ju vara något åt det hållet jag råkat ut för också även om jag inte har lunginflammation.

Har haft lite kontakt med A hemifrån Åland (ni vet, brorsans kompis från tidigare i höstas). Det är nåt där fortfarande alltså. Jag måste vara världens största jädra velpotta helt enkelt. Jag blir skitglad varje gång han hör av sig. Ja, jag hör faktiskt av mig till honom också, så det är inte bara envägskommunikation från hans sida. När det var personalfest med golf från ”sommarjobbet” för några veckor sedan så hörde jag av mig till honom eftersom vi var hela gänget från hemkommunen på krogen utom honom. Sa bara att det ju var synd att inte han också var ute eftersom det hade varit kul att träffa honom. Visade sig dock att han var i Australien! på bröllop för en gammal arbetskamrat. Han hörde av sig i helgen, då var han hemma på ön igen och undrade när jag var på väg hem nästa gång för han ville gärna träffas. Nu åker jag ju inte hem förrän till jul och då brukar det ju vara rätt mycket ändå, jag är dessutom inte ledig så många dagar men jag hoppas att vi får till en liten träff. Men eftersom han verkar tycka det är jättejobbigt att ses hemma hos honom inför hans roomisar… ja, då kan det bli svårare att få till det. Dessutom är Lilla F och Stora F huvudprio under julen, de är ju mina substitutbarn.

Måste bara berätta vad Lilla F var söt när jag var hemma på ön sist. Syrran skulle nämligen jobba natt på fredagen och min svåger skulle upp tidigt på lördag morgon och jaga älg med vår kära pappa så då var killarna hos mormor och morfar på fredag natten så slapp de stiga upp i ottan på lördagen. När svågern kom med dem på fredag kvällen blev Lilla F jätteglad när moster var hemma och då ska han alltid kramas. Så jag lyfte upp honom i famnen och gav honom en stor kram. Då så han, med mycket nöjd stämma, ”Du tycker om mig!”. Lilla F fyller 3 år i februari och är såå söt och har de längsta ögonfransar jag någonsin sett. Självklart älskar jag honom mer än livet! Så fort jag känner mig lite deppig nu så behöver jag bara tänka på det där ögonblicket så skrattar jag. Han lät så jävla nöjd!
På lördagen sen var det som sagt dags för älgjakt. En älgtjur blev dagens byte och slakt sker alltid hemma hos grannen så självklart måste jag och syrran (som då vaknat till liv eftersom det var lördag eftermiddag) ta med oss Lilla F dit. Det här låter kanske väldigt makabert för alla stadsbarn, men vi lantisar som är uppvuxna med sånt här tycker inte alls det är konstigt att ta med oss småbarnen på slakt *garv*. Lilla F tyckte det var väldigt spännande, men var väldigt bekymrad till en början. Han sa flera gånger ”Älgen…älgen är död”. Jägarna tyckte det var hur gulligt som helst och vi också så klart. Det tog liksom ett tag för honom att fatta det tror jag och så tyckte han att det var mycket spännande att titta på älgens stora tunga som hängde ut…. Efter ett tag hade det gått upp för honom och då sa han bara konstaterande ”Älgen är död! Hahaha”. Ja, ni hör ju, en blivande liten jägare.
Lite intressant är ju att en fd lover till mig är medlem i jaktlaget. Han är sååå hot, en riktig man kan jag meddela alla värdelösa stureplansbrats. Tyvärr är han också sååå gift med 2 barn, vilket förstås också var orsaken till varför han aldrig blev något mer än en lover. Detta är nog både hans och min mest välbevarade hemlighet, men jag kan ärligt erkänna att jag fortfarande blir helt svag i knäna när jag träffar honom och jag VET att det är så för honom också (det avslöjade han nämligen när jag sprang på honom på krogen hemma i våras *hehe*).

Shit, nu börjar det bli romanvarning på den här bloggen, men som tur är är klockan halvfem och jag ska gå hem nu så ni slipper läsa mer idag. Kramis!