Lycka och funderingar

Tänk att man kan bli så lycklig av en sån enkel sak som att få vara frisk. Ja, enkel och enkel förresten, enkel för alla de som är friska och inte har problem med hälsan. Eftersom jag själv var så risig hela jädra våren och halva sommaren med dessutom är känslan av att kunna träna och ta ut mig fysiskt utan att bli sjuk dagen efter helt fantastisk. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att komma ihåg den här känslan så jag kan ta fram den de gånger det känns tungt och trist att gå iväg och träna. Komma ihåg det här halvåret när det verkligen inte har varit en självklarhet att orka med allt det man vill göra. Nu hoppas jag på att få känna mig lite mer lycklig i eftermiddag när jag ska iväg på vägning till VV för att se om det hänt något sedan förra veckan. Har ju inte precis varit religiös med att fylla i checklistan, inte för att jag slarvat utan för att jag vill försöka ha koll utan att behöva fylla i den jämt, jämt. Det är det som lett till att jag blivit så himla fixerad de tidigare gångerna jag varit medlem. Så länge det går bra försöker jag fortsätta så, men om det börjar stå stilla eller om jag går upp kommer jag så klart att kontrollfylla i den under några veckor. Ni måste hålla tummarna för mig allihopa i eftermiddag. Ca 16.15 kommer jag att stå där och vara nervös. Kommer att börja väga mig hemma fredagmorgon också för att ha en extra kontroll, kan vara lite kul att se skillnad mellan morgon- och eftermiddagsvikt och mellan min och VVs våg.

Igår kväll lyckades jag ju strula till det med min träningstid… Som jag skrev igår var jag ju lite trött och seg och när jag kom hem igår eftermiddag så förberedde jag middagen som jag skulle äta efter träningspasset och så åt jag ett lite stadigare mellanmål för att ha någon energi under träningen. Sen var det ju mer än en timme kvar tills jag behövde åka iväg så jag gjorde det klassiska misstaget… kastade mig i soffan. Självklart stensomnade jag, typiskt, typiskt. Vaknade typ 5-10 minuter före mitt boxpass skulle börja och insåg att jag inte skulle hinna det. Men då var jag så duktig förstår ni, ringde gymet och sa att jag inte skulle hinna dit till boxningen, men hörde om det fanns nåt pass som började 20.00 istället och det gjorde det. Så det blev spinning i ½ timme istället. Var helt slut efteråt, vet inte om det var ett tyngre pass än vanligt igår men det kändes så åtminstone. Var väldigt nöjd att det blev träning i alla fall. Och som tur var hade jag inga problem med nattsömnen trots att jag sov en timme tidigare på kvällen heller…var nog lite extra trött igår mao.

På lördag ska jag iväg till frissan hemma på ön. Har faktiskt inte bytt frissa än fast jag bott i Stockholm i 5½ år. Jag åker ju hem så pass ofta och behöver dessutom inte klippa mig så himla ofta eftersom jag är långhårig så det funkar jättebra att fortsätta gå hemma. Det är min syssling som klipper mig (eller småkusin som vi kallar det hemma) och hon är så himla duktig och jag är alltid supernöjd så det känns bara dumt att byta då. Blir inte så himla mycket klippa på lördag, klippte mig ju i slutet av juli och behöver egentligen inte klippa mer än 4 gånger/år. Däremot är det dags att lägga i lite mer färg igen. Var supernöjd med det röda förra gången så det blir samma denna gång, möjligtvis var det aningens för mörkt förra gången så det blir att lägga i lite mer koppar i blandningen denna gång utan att det för den skull ska bli morotsrött. Är så skönt att bli ompysslad några timmar och dessutom uppdatera sig i hemöns skvaller lite *ler*. Efter frissabesöket ska favvokussen och jag iväg och hälsa på en kompis som blev mamma i somras. Varken M eller jag har varit och hälsat på ännu och lite dåligt samvete har jag allt, men å andra sidan brukar nyblivna föräldrar få ganska mycket besök ändå så det kanske bara är lite kul att få besök några veckor senare också. Ska bli kul att se den lilla nya i alla fall, tyvärr vet jag inte vad hon heter kom jag på.. trots att det var dop för 3 veckor sedan *skäms*. Får nog kolla det med kussen före så det inte blir pinsamt.

Eventuellt ska jag över till A en sväng i helgen också. Vi har mailats några gånger den här veckan och det lyser ju igenom att han verkligen, verkligen tycker om mig och vill träffa mig. VARFÖR är jag så himla knepig för? Det är som att ju äldre jag blir och ju längre jag varit singel, desto hårdare blir jag på något vis. Vill liksom inte släppa någon för nära, ja någon av det andra könet dvs, har inga som helst problem med närhet och att anförtro mig åt mina närmaste. Förmodligen ligger väl någon slags rädsla i bakgrunden, att känna att man inte har kontroll vilket ju definitivt hör till när man är kär och sen finns antagligen rädslan att bli dumpad där också. Vilket är megadumt, för sist jag kollade är det svårt att bli dumpad innan man ens blivit tillsammans med någon. Jag får helt enkelt sluta att tänka så långt framåt, what happens will happen. Sen, om jag ska vara ärlig, kan jag väl inte påstå att jag direkt träffat någon de senaste åren som gett mig den där känslan av att ha blivit slagen hårt i magen så fort jag sett dem. Ungefär som när jag träffade M och N för första gången, speciellt M. Och inte fanken vill jag nöja mig med mindre bara för att man idag är äldre, jag tror fast på att förälskelsen och kärleken, de känslor som uppkommer då, de ändras inte med åldern. Nu vet jag i och för sig att jag har varit kär andra gånger i livet där den där första känslan uppfunnit sig senare, inte första gången. De gånger det varit så, eller den enda gången kanske jag ska säga, var när jag varit kompis med killen ifråga först och sen helt plötsligt en dag är det som någon drar undan ett skynke framför ens ögon och man ser personen med andra ögon. En klyscha, ja visst, men icke mindre sant för det. Och någonstans kan jag inte hjälpa att känna att den möjligheten finns där med A, bara vi båda tillåter det. Han blev rejält bränd av sin ex, jag har varit singel länge, länge… kanske är startsträckan helt enkelt lite längre för oss två. Only time will tell…

God, jag är såå jädra hungrig nu. Snart lunch som tur är, men lite halvtrist mat i restaurangen idag också. Hittar väl nåt som passar säkert, har ingen lust att ge mig ut på stan och käka. Nu är det slutbloggat för idag i alla fall.. puss på er!