Jävligt mysko

Något ovanstående hände med mitt blogginlägg igår. Jag la ut det på bloggen och sen fick det typ ligga där i 10 minuter och sen helt plötsligt när jag var in nästa gång var det... BORTA! Spårlöst, försvunnet i cyberrymden. Mycket förgrymmad blev jag, hade skrivet ett långt, skitbra (som alltid förstås *hehe*) inlägg och så bara försvann det. Nu missade ni att få höra om att jag hade en lycklig dag, att jag kanske skulle åka och träffa A när jag kom till hemön och en massa annat som jag tyvärr glömt bort så här ett drygt dygn senare.

Orsaken till lyckan var enkel dock, vågen hos VV visade en nedgång på 0,8 kg i torsdags eftermiddag. Det gjorde mig mycket glad. Sen gjorde jag, helt enligt plan, en kontrollvägning hemma också fredag morgon, nykissad och naken *flin*, som visade en nergång på 1,1 kg från förra veckans morgonvikt. Mitt officiella resultat kommer dock att vara det jag har på VV, men känner att jag vill föra dubbelt protokoll så jag kan ha koll även de veckor jag inte har möjlighet att gå till VV. Blir ju tyvärr lite färre träningstillfällen denna veckan. Torsdag kväll var jag hos C ute på Dalarö och käkade god laxmiddag istället för att träna. Fredag kväll satt jag på båten till hemön. Idag har jag varit hos frissa och hos en barndomskompis med sprillans ny (nåja nästan i alla fall) bebis. Klockan var tyvärr rätt mycket när jag kom hem till föräldrarna efter det så det blev bara att slå några hinkar med bollar på rangen istället för en golfrunda idag, men imorrn är det upp tidigt så jag hinner 18 hål innan båten avgår. Måndag ska jag till min kusin och hälsa på så det blir träning endast tisdag, onsdag nästa vecka... ja, det jag hinner med före nästa vägning dvs. Torsdag kväll blir det nog en prommis när jag kommer från vägningen.

Har haft syrrans två underbara killar här hela helgen. Hon jobbade natt igår och hennes sambo låg hemma med hög feber och kände sig inte riktigt fit att ta hand om Lilla F, vårt lilla yrväder på 2½ år så båda grabbarna fick bo hos mormor och morfar... och moster. Stora F fyller 10 på torsdag så han sköter sig ju själv mestadels. Han har just blivit frisk från lunginflammation så han har mest tagit det lugnt, suttit och spelat dataspel. Lilla F däremot, där har det varit full rulle hela helgen. De är ju bara så himla roliga i den åldern. Han håller på med en grej där han liksom pratar i telefon, bara det att telefonen kan vara allt från en verklig telefon (dock avstängd) till en gammal fjärrkontroll. Och så ser han skitviktig ut och vandrar liksom runt i cirklar. Ikväll har han "pratat" med min lillebror, bl a om släpvagnar, potatismaskiner och hjul. Sen "ringde" han till en av mina gamla klasskompisar som fortfarande bor kvar här i byn och även han är bonde. Lilla F är väldigt förtjust i John, som alltid har tid att prata med honom när han går eller cyklar förbi så Lilla F ringde och konsulterade även honom i problemet med släpvagnen och hjulen. Jag och mina föräldrar skrattade så att vi grät, fast inte så att Lilla F märkte det så klart. Då hade han nämligen blivit högst förolämpad. Jag säger bara, var får de allt ifrån?!

Har inte blivit något besök hos A ännu den här helgen. Tror dock att jag ska åka förbi bygget en sväng imorrn på dagen. Har ju nästan lovat det och skulle känna mig lite halvtaskig om jag bara struntar i det. Om han inte är där kommer jag nog dock inte att åka hem till honom, har ju faktiskt bara sagt att jag kanske skulle titta förbi på bygget och har inte lovat något mer konkret. Känner mig ju som sagt väldigt ambivalent över hela situationen. Han ska också ut på krogen nästa vecka, samma lördag som vi ska dit på klassträffen. Tror inte det är någon bra idé att springa på honom i onyktert tillstånd. Man har ju en tendens att göra och säga saker som kanske inte är helt genomtänkta i det tillståndet. Dessutom vill jag ju då umgås med mina gamla klassisar. Det är många av dem som jag träffar väldigt sällan. En av mina bästa killkompisar från högstadietiden ska komma och han har jag inte träffat på säkert 7-8 år, det ser jag verkligen fram emot. Han har bott i England i flera år, men det senaste jag hörde var att även han tydligen ska bo i Stockholm nu. Vore ju kanon att kanske byta nummer så man kan ses i stan någon gång också då. Och neeej, innan någon nu får det för sig, vi har aldrig strulat eller varit kära i varandra. Vi var verkligen bara riktigt bra kompisar. Däremot var typ 3-4 stycken av mina kompisar på den tiden dödskära i honom, ja dödskära så där som man är när man är 14 år... Han är nummer 1 på en lista där det finns minst 14 namn till. Tänk, så enkelt det var på den tiden va...

Idag var det frissabesök, dags för färgning av håret. Och shit, pommes frites, vad rött det blev denna gången kan jag säga. Det var säkert lika rött förra gången, bara det att man liksom vant sig vid den mattare färgen de senaste veckorna och inte minns hur rött det är när det är nyfärgat. Är dock nöjd, kommer nog säkert dessutom att försvinna lite de första hårtvättarna. Brukar ju göra det när man färgar rött. Behövde inte klippa nåt, är bara 2 månader sen jag klippte mig sist så det kändes bara onödigt. Jag vill ju inte ha det kortare så jag klipper ju enbart var 4-5 månad för att hålla topparna i trim.

Nu ska jag gå ner och natta Lilla F, kan pussa på honom absolut hur länge som helst.