Millis värld

onsdag, april 26, 2006

Svacka

Ja, de kommer med jämna mellanrum, svackorna alltså. Tror jag just är inne i en sådan för tillfället. Har varit lite låg de senaste 2 dagarna, fast mer fysiskt än psykiskt och det brukar ju vara lättare då faktiskt. Har haft en del huvudvärk och idag har jag så jädra ont i nacke och axlar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns inte så kul att ha det så i och med att S kommer upp från Borås på fredag och jag ju vill vara på topp i helgen och orka med både fest och en massa besök hos kompisar. Känns ju konstigt att jag får problem nu, efter en vecka när jag rört på mig nästan varje dag och inte känt av något alls nästan på hela vintern när jag helt ärligt varit rätt kass på det där med motionsbiten. Har ju heller ingen behandling inbokad och är rädd för att det här nog är den sortens onda som man måste trycka och massera bort och min kära naprapat bor på ön så det är inte så att jag kan klämma in ett snabbesök precis. Det var verkligen smutt när hon bodde i Stockholm. Nu kommer de i och för sig att flytta tillbaka till hösten så då får jag det bra igen, men det hjälper mig inte nu. Vet att en arbetskompis pappa är naprapat så kanske jag ska försöka se om han har möjlighet att klämma in mig idag eller imorgon. Skulle vara underbart i så fall för så här vill jag inte må på lördag när det är festdags.
Lite svacka vad gäller jobbfronten också den här veckan, men det hänger ju intimt samman med att jag inte mår så bra rent fysiskt med ont i nacke och axlar så bara det blir bättre försvinner nog jobbsvackan i blotta farten.

Fortfarande ursegt med viktminskningen för mig. Har haft en jättebra vecka både vad gäller mat och motion, men vågen står fortfarande retligt stilla. Har varit jättekonstig i magen, uppblåst och svullen och en del av det kan säkert förklaras av att jag har haft mens, men jag tror inte det är hela förklaringen eftersom jag inte brukar vara så här konstig i magen när jag har mens. Så det kan väl antagligen vara en förklaring varför det står så erbarmligt stilla på vågen. Ska till VV på fredag lunch, eftersom både onsdag och torsdag kväll är uppbokade så då får jag väl se om det hänt något sen sist. Som det känns nu känns det mer troligt med plus, trots att jag i så fall verkligen inte kan förstå varför. Det blir ju inte mindre motigt att jobba med vikten när man liksom aldrig får glädjas åt framgångar. Det verkar ju mer och mer troligt att min PCO spökar med mig, men jag vill inte ge upp ännu utan ska nog ge det minst fram till midsommar innan jag söker läkarhjälp för detta. Tycker det skulle kännas lite jobbigt att behöva äta ännu mer piller än vad jag redan gör varje morgon, även om det kanske skulle göra att det satte fart på viktminskningen. Det har ju gått tidigare så det borde ju inte vara helt omöjligt nu. Att det däremot går långsammare kan jag tampas med, men nu har det stått helt stilla i flera veckor trots att jag skött mig närmast exemplariskt. Måste därför försöka begränsa valborgshelgen till att det får bli överskott på points bara en av dagarna och det blir lördag när jag ska ha fest. Borde ju funka det tycker jag med tanke på att det är daglig motion och har så varit i över en veckas tid nästan. Får väl se om jag kan få med mig S ut på dagliga promenader så ska man väl lyckas ta sig igenom Valborg utan några större fasor på vågen.

Nej, fanken, nu har jag så jäkla ont i huvudet så nu lägger jag ner det här för idag. Får helt enkelt inte vara sjuk mer i veckan eftersom jag har en miljon saker att göra. Ha det så gott allihop!

1 Comments:

  • At 5:24 em, Anonymous Anonym said…

    Förstår att det känns GRYMT drygt när det inte rör sig på vågen, trots att du är så duktig! :( Usch...det kan ju få vem som helst att deppa ihop...
    Hoppas verkligen att det snart löser sig!

    Själv är jag totalt skräckfylld inför vägningen på lördag... Känns som att det inte kommer ha hänt nånting alls, trots att jag skött mig helt exemplariskt hittills. Vet inte varför...det är konstigt, känner mig tjockare den här veckan än förra trots att jag svullade som ett as då... Skumt! Men den som lever få se ;)

    Hoppas du mår bättre snart gumman!!

    Puss å kram

     

Skicka en kommentar

<< Home