Ooont i baken

Ja, den är allt lite öm nu, min ”lilla” baksida. Fast värsta dagen var igår morse, redan idag börjar den vänja sig vid den nya regimen med cykling till och från jobbet varje dag. Helt ok med 2-3 dagars inkörningsperiod tycker jag. Är faktiskt själv positivt överraskad att min kondition är så pass mycket bättre än vad jag trodde. Visst är det segare på vissa sträckor än vad jag minns från den sommaren när jag cyklade alla dagar i 5 månader, men då var jag ju i bättre form redan när jag började och hade inte ett års sjukdom bakom mig. Dessutom har jag ju alltid verkligen tyckt om att cykla, som barn kunde jag vara ute i timtal och roa mig enbart med att cykla omkring på byn (hhmm, lättroad man var på den tiden :-)), så det är en motionsform som jag tycker är rolig även när det går lite tungt (som t ex sträckan från Liljeholmen till Midsommarkransen, låång och seg uppförssträcka).

Dags för VV-besök igen på fredag. Nu har jag ju inte varit dit på två veckor och kan väl ana lite att jag gick upp över Valborg och förra veckan som inte var helt kosher ur VV-synpunkt. Men jag känner att jag ändå vill gå dit den här veckan, trots eventuellt plusresultat så jag sedan vecka för vecka kan följa med vad all cykling och annan motion ger för resultat. Vet ju med mig att jag kommer in i en tid på året när jag automatiskt rör väldigt mycket på mig utan att egentligen tänka på det som motion eller träning, utan mer som ett rent nöje. Cyklingen till och från jobbet gör att jag dels får en mycket piggare arbetsdag + en kväll när jag inte somnar i soffan vid halvtio. Promenaderna i det underbara vädret och bland all vacker natur så här års är ren meditation, eller fyllt av pladdrande med diverse prommiskamrater. Utöver det golfar jag så mycket jag bara hinner när jag är hemma på ön och även om det innebär en del irriterade miner ibland när bollen går åt helt motsatt håll än vad jag tänkt mig är det ändå mestadels jätte-, jätteroligt. Framför allt mycket för att man träffar så otroligt mycket trevliga människor. Riktigt längtar till jag åker hem igen om drygt 2 veckor. Då är jag långledig så då ska det golfas utav bara tusan. Men trots allt det får ni gärna hålla en liten tumme för mig på fredag, vore kul om det inte blev alltför avskräckande resultat på vågen. Jag har ju mer eller mindre insett att trots att jag gått ner rätt mycket tidigare en gång (och gått upp allt igen, hrmpf) så har med åren min PCO gjort att jag har otroligt svårt att gå ner i vikt. Jag tror själv att det för mig kräver betydligt mer fysiskt aktivitet än för en ”normal” (alltså kvinna i min ålder utan PCO) kvinna att gå ner i vikt och jag känner att då får jag helt enkelt anpassa mig efter det. Vet att många med PCO lyckats tappa mycket i vikt genom att äta LC-kost, men det är helt enkelt inte min melodi. Jag utökar hellre motionen och går ner långsammare i vikt, för jag vet att jag inte skulle må särskilt bra av att äta LC-kost. Jag tycker helt enkelt det verkar fruktansvärt enformigt och tråååkigt och då kan man ju redan på förhand inse att det kommer man inte att lyckas med. Min metod tror jag funkar bättre långsiktigt sett för mig, för det är nog så jag får vara beredd på att leva resten av mitt liv för att kunna hålla PCO-n i schack. Så here´s me, den nya högaktiva Millis.

Igår mailade jag ett långt mail till A hemma på ön… och innan ni hinner säga det så veeet jag att jag är urkonstig. Men det är helt enkelt så att jag fortfarande inte riktigt kan låta bli att fundera lite på honom ibland. Han mådde bra, husbygget går framåt med bra fart och han såg fram mot sommaren. Han ville att vi skulle ses när jag kommer hem nästa gång, men då kommer jag och G bara att umgås med vårt golfgäng (ett gäng killar från Stockholm som åker över till ön och spelar golf varje vår). Det har liksom blivit en tradition som nu är inne på åttonde gången. Så det kan väl bli sisådär med att hinna med något annat än dem och träffa familjen. Men jag åker hem igen bara två veckor efter det så kanske jag ska be honom ge mig en rundtur i fina huset då (måste erkänna att det är ett väääldigt fint hus). Om det känns bra att umgås kan man ju kanske ge det några försök till under sommaren. Jag vet ju att jag inte är typen som faller head over heels, det har typ aldrig hänt förut… Eller jo, en gång, med M för så där 10 år sen. Men normalt sett gör jag inte det, så jag borde umgås mer med honom för vem vet, det kanske smäller till på allvar helt plötsligt? Oh well, tiden får utvisa.

På fredag är det vårfest på jobbet. Vi blir inte så jättemånga, typ ett trettiotal, men det är verkligen bara riktigt roliga människor som kommer så jag tror det blir en riktig höjdarfest. Hoppas på hyfsat väder bara eftersom vi planerat att börja redan vid 14.30 med lite aktiviteter i Humlegården. Visserligen har vi ju reservaktiviteter ifall det blir regn, men det är ju inte lika mysigt som att umgås i parken. Hhmm, nu kom jag på en smart grej här. Kanske jag ska passa på att packa ner lite attiraljer till det redan imorgon när jag ska ha bilen till jobbet, så jag slipper en ryggsäck som väger ett ton på fredag när jag cyklar in. I alla fall, hur det nu än blir med vädret, så ska vi sedan fortsätta festandet i vår personalrestaurang med massa smarrig mat och bra musik. Jag hyser gott hopp om att det blir bra fart på gänget. Sen är tanken att jag ska cykla hem efteråt, men man får väl se hur pigg man känner sig efter allt festande och även se vad det är för väder. För inte ens jag cyklar hem i ösregnet…

Nej, nu ska jag ta och avsluta här för idag. Ska iväg hem och träffa en kompis och först ta en härlig långpromenad och därefter har vi planerat biobesök.