Welcome to reality

Ja, man är verkligen bra på att lyckas lura sig själv att det kanske inte är så illa och så händer det som det gör ibland, verkligheten sticker upp sitt fula tryne och ger en en rejäl käftsmäll för att man ska inse sanningen. Vet ju att jag väger runt 30 kg för mycket och verkligen måste gå ner. Det är ju inte så att jag blundar för det faktumet, inte alls, jag kämpar på varje dag för att få min dumma PCO-kropp att fatta att den ska släppa på överflödskilona och den har väl inte direkt varit tillmötesgående kan jag säga. Accepterar att jag har svårare än de flesta andra att gå ner i vikt och är stolt över mig själv att jag trots det inte ger upp och bara blir fetare, utan att jag i alla fall fortsätter jobba och står ut med månadslånga platåer. Men ibland kan jag ju ändå känna mig, om inte nöjd, så i alla fall hyfsat tillfreds med hur jag ser ut och tycka att det inte är så illa. Vad det egentligen handlar om är ju helt enkelt att jag vant mig, jag har blivit så van vid hur jag ser ut så jag chockeras inte av min egen spegelbild. Idag kom dock käftsmällen, när en kompis som var på samma fest som jag i fredags, mailade över en hög med bilder och jag verkligen såg några riktigt jävla hemska bilder på mig själv. Visst fan är jag alldeles för stor, så ser sanningen ut. Men vad kan man göra, det är ju ingen idé att sätta sig ner och böla, det har ändå aldrig riktigt varit min grej. Det är bara att kämpa på ännu hårdare. Nu har jag därför infört totalt godis-, snacks- och snabbmatsstopp. Har inte satt någon utsatt tid för det utan håller på så länge jag känner att det behövs för att bli av med mitt sug efter sådant. Har ju lyckats med det förut, så det ska nog gå igen. Däremot kommer jag inte att ge upp att dricka alkohol när det är fest. Redan idag har jag ett ytterst begränsat intag av alkohol, så det är inte en orsak till min övervikt. Jag kommer att grilla och äta gott i sommar, det går att göra och ändå hålla vikten och till och med gå ner. Det har jag också grejat förut bara jag tänkt på att röra på mig mycket också. Har dessutom satt upp ett ganska försiktigt delmål, att gå ner 4 kg till sista juni. Egentligen gillar jag inte att sätta upp sådana mål, att jag ska gå ner si eller så mycket under en viss period, men just nu känner jag att det bara är sporrande och då väljer jag att göra så denna gång. Självklart kommer jag inte att deppa ihop om det inte blir exakt 4 kg, men viktuppgång ska jag inte ha och står det stilla ska det inte bero på att jag misskött mig utan för att jag helt enkelt inte kan bestämma över hur min kropp reagerar. Känns riktigt bra att ha en liten aktivitetsplan liksom.

Igår gick jag och la mig alldeles för sent igen, så nu sitter jag här idag och är så där onödigt trött som man blir då. Hade just avdelningsmöte och det var en riktig pärs att hålla uppmärksamheten uppe hela mötet, vi har så himla dålig luft i vår möteslokal så det gjorde ju inte saken bättre precis. Har känt mig lite småhängig dessutom den här veckan så jag vet inte riktigt om det är något dumt virus som ligger och lurar och inte riktigt bryter ut. Jag vill verkligen inte bli sjuk igen, är helt paniskt rädd för att det ska bli samma visa som förra året. Att jag aldrig blir frisk utan får dras med det hur länge som helst. Ingen idé att ta ut sorgerna i förskott i alla fall. Ska sluta lite tidigare idag tror jag (nu har jag sagt det flera dagar den här veckan utan att ha lyckats) och åka hem och ta det riktigt lugnt ikväll. Kanske hyra en DVD-film och slappa…eller så kanske jag skulle börja röja lite hemma. Det behövs verkligen kan jag lova. Ska nog göra så, köra en röjning direkt jag kommer hem och diska upp monsterdisken så kan jag käka middag och ta det lugnt med gott samvete sen.

Ha en härlig kväll!